Händelserikt liv..

Tåg, tåg och åter tåg, i veckan har det varit minst sagt händelserikt påväg till och från jobbet.
Det börjar med att Maia, som tror att hon är smart och fortfarande åker på ungdomskort trots att hon är 20 och inte får det, blir stoppad av biljettkontrollanter på trikken. Hon sitter självsäkert och tittar på dom stackarna som sitter framför utan biljett. När kontrollanten kommer fram till henne visar hon glatt sitt ungdomskort. Men han nöjer sig inte med det utan vill veta hur gamal hon är och till och med se legitimation. Jag kan väl strunta i alla detaljer och bara meddela att det var en RÄTT glad Maia som kom hem.
En bot på 750 kr och ett tvång att köpa ett vuxenkort för 750 kr till är inte vad plånboken längtar efter.
Det dröjer inte länge efter att jag fått höra Maias historia så kommer Ante hem och även hon har träffat på biljettkontrollanterna.
Hon hade dock flax och kom undan böter trots att hon inte hade något giltigt månadskort. Hon hade ett nyköpt, men ostämplat bara för att hon inte orkade resa sig och göra det när hon väl hade satt sig ner, tänkte att "äh, jag gör det imorgon, det är ju ändå aldrig kontroll", men se på fasen, när man minst anar det...
Efter mycket förklaring och bedjan så kom hon i alla fall undan utan böter :)
Nöjd var jag att jag slapp det där krånglet med tågkorten. Jag har nämligen just köpt ett nytt månadskort som är både stämplat och giltigt för min ålder, så jag är absolut inte nervös när jag åker... Synd bara att jag är sämst i världen och glömmer kortet hemma när jag ska till jobbet. Satt kanske som världen stelaste och nervösaste pinne hela vägen till jobbet när jag kom på att jag hade glömt det. Hade mina vänners historier allt för färskt i minnet för att kunna slappna av.
Klarade mig dock utan problem både till och från jobbet :D Jag bad konduktören så snällt jag bara kunde för att slippa betala på hemvägen och tur som en tokig så gick det bra :)

Som sagt så är jag äntligen hemma efter ännu en dag på jobbet. Idag var det faktiskt inte bara tågen som kunde ha förhindrat min hemväg utan även min brist på lokalsinne. När jag kom till jobbet saknades flera stativ så jag tänkte att jag kan ju gå ner på lagret och hämta några, jag har ju ändå varit där en gång. Jag fick som tur var Silje med mig, hon hade också bara varit där en gång förr, så tillsammans hade vi ju som varit ditt två gånger. Hur svårt kan det vara, vi skulle ju som bara ner i källaren. Men efter 40 minuters irrande bland korridorer som såg identiska ut var vi inte så säkra på att vi skulle klara det längre. Heelt sjukt hur stort det är nere i källaren på det där stället. Efter många om och men lyckades vi i alla fall med vårat uppdrag :)

Det var väl det mest spännande som här hänt här på sistone. Mycket händelsrikt liv för tillfälle :P

Jag har förövrigt också köpt ett par nya skor som har sulor som är ungefär lika tjocka och stötdämpande som ett papper. Mina fötter är gottmående efter en dag på jobbet i dom. Är huvudet dumt får kroppen lida :P