Vinterland

Hem ljuva hem?

Känns faktiskt otroligt konstigt att jag nu sitter här hemma i Skellefteå igen. Och det värsta är att det knappt känns som att jag har varit borta. Allt är sig precis likt förrutom att det är sjuukt mycket snö :O

Jag var inte alls förberedd på att jag skulle komma hem till total vinter. Och inte heller på pappas sista kommentar innan han gick till jobbet i morse; Marlene, om du inte har något annat för dig idag så kan du ju skotta klart uppfarten..

Helt plötsligt fick väldigt mycket annat för mig, det där med snöskottning kändes heelt oaktuellt.

Utan att hitta på saker att göra bara för att komma från skottningen så har jag faktiskt haft väldigt intensiva timmar sedan jag steg innaför dörren.

Först och främst kom jag hem till ett hus fullt med familj och släkt, och för dom som inte känner våran släkt så kan jag ju säga att det betyder full fart och ingen som helst lugn och ro :P

Efter att jag fått en lagom dos av det begav jag mig till Malin för att återförenas med henne, Maia och Ida :D Otroligt kul att träffa dom igen.

Idag steg jag upp tidigt och åkte till Burträsk för att komma igång så fort som möjligt med dom där jäkla sprutorna. Två av sex har jag nu klarat av så det ska nog gå fint.

Efter att det var färdigt hade jag hela 40 min till övers innan bussen tillbaka till Skellefteå skulle gå så då passade jag på att speed dejta farmor och farfar lite.

När jag väl kom till busstationen fick jag veta att bussen var försenad för att den hade kört i diket :O som sagt sjuukt mycket snö!

Jag som trodde jag skulle slippa det där med försenad kollektiv trafik när jag kom bort från Oslo och tågen.. men inte det.

Efter många om och men kom jag iaf tillbaka till stan och gick direkt till skattekontoret för att "bli svensk" igen, men fick då veta att jag visst aldrig återgått till att vara norsk.. så det var ju bra då slapp jag fixa det :)

Sen har jag också hunnit med en lunch på stan med mamma och Hans.

Kändes verkligen som en ruskigt effektiv dag, och klockan är bara 1 än.

Nu återstår bara projekt uppackning. Suck!

Varför känns det alltid som att man har värsta systemet när man packar ner saker men när man sen ska packa upp allt så har man ingen aning om var saker och ting är?

Förresten så fick jag mig som en aha-upplevelse när jag kom till Burträsk i morse, det kändes verkligen som att jag hade åkt cirka 200 år bakåt i tiden.. Mycket märklig känsla, det var som att se allt med andra ögon.. alla barn som sparkade till skolan istället för att ta trikken.. saknades bara att det skulle köra förbi hästar med släde istället för bilar.. Och det där om att husen som bara står mitt på gatan är ju faktiskt sant.. så har jag aldrig tänkt förrut..