Ruskväder

Och så blev det plötsligt höst och kallare än kallast. Från en riktigt sommardag i lördags så har resten av veckan bjudit på riktigt kyligt väder, Hurven! Nu väntar jag bara på att snön ska börja falla. Jag har typ redan julstämning, får man ha det?

Vad annars då? Årets varetelling är överstökad. Det känns ungefär som att jag har bott på jobbet i veckan. Endast 15 timmars jobb i tisdags + ett försenat tåg vilket resluterade i ungefär 6 timmar hemma för att sedan vända och åka till jobbet igen. Dom enda timmarna jag har spenderat hemma är på natten. Om jag har sett mina sambos mycket? Nope, typ inget alls. Men jag och Ida får iaf andas samma luft.

Igår tvingade jag med Sonja och Emelie på catslide för första gången. Mördarpass! Troligtvis kan dom inte röra sig idag.
Jag fick även äääntligen tummen ur och hälsade på Fanny och hennes sambos i nya lägenheten. Mycket mysigt!

I morse ringde väckarklockan 05.50. Så går det om man i ett svagt ögonblick råkar lova att man ska följa med på spinning trots att den börjar halv 7. Jag känner inte mig själv längre. Den gamla Marlene hade lätt legat kvar i sängen och inte haft minsta lilla tanke på att för det första kliva upp så tidigt och för det andra kliva upp så tidigt för att gå på spinning. En träningsform som jag svurit att aldrig någonsin ens prova på och som numera är något jag gör iaf en gång i veckan :O Vad hände?
Nu tror jag dock att tröttheten har kommit i kapp. Mina sambos pallrar sig iväg till jobbet en efter en och jag som inte börjar förrän kl 4 funderar starkt på att lägga mig och sova så länge jag bara kan. Tönrosa sov i 100 år, så det borde väl jag också klara?

Pusshej!