För snäll för mitt eget bästa?
Det är inte alltid lätt att vara blåögd.
Annars då? Födelsedagsfest för Carro i lördags. Trevligt som alltid med röafest :)
Kvällens lärdom. Det är ingen höjdare att gå ut när det är -18 grader.
Trodde mest att tårna skulle lossna. Halkiga skor hade jag också. Hade jag inte haft Ida i armkrok hade jag med störst sannolikhet legat i snödrivan hela kvällen.
Sen var det andra som gjorde sitt bästa för att jag skulle hamna där och dessutom bli liggande..
Efter en sjuukt kall prommenad fick vi iaf skaka vår lurviga med Marius och co. Eller skaka och skaka, sällan har jag varit på ett så packat uteställe. Man hade ungefär lika mycket utrymme som på trikken i rusningstrafik. Med andra ord, vi stod PÅ varann. Men med bra musik och bra sällskap blev det ruskigt trevligt!
Imorse ringde klockan 05.20.. alldeles för tidigt om ni frågar mig. Men är det ombyggnationer på jobbet så är det bara att ställa upp. På en sekund förvandlades butiken till en byggarbetsplats. Nu väntar 4 månaders utmaning. Och 4 månaders i oändlig kyyyyyla! Det blåser isvindar när väggarna faller. Pax köpa tjocktröjor!
Förövrigt så är jag nu tillbaka i telenätet. Mitt norska simkort ramlade in i fredags :D Sällan har jag varit så glad när jag kollat postlådan.
Så fick jag även det glädjande beskedet att mitt svenska simkort valt att ramla in hos mamsen idag. JÄTTEBRA att jag tydligen också har beställt massa tilläggstjänster! Huuuur är det möjligt?! Det enda jag vill är att ha ett fungerande kort, precis som jag hade.
Pusshej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar