Tidsoptimist!

Citat från min kära far "Hur har du klarat dig utan jag?"
Igår började jag faktiskt undra om det är så illa att det börjar gå utför bara för att jag varit så långt ifrån pappa dom senaste åren..
Under hela min uppväxt har jag kallats för "Blixtgordon", ett smeknamn som lätt kan misstolkas, med tanke på att jag också ständigt fått höra hur långsam jag är... detta har i sin tur medfört att jag i jämförelse till mina vänner är otroligt snabb då det tillexempel kommer till att göra sig klar för diverse aktiviteter.
Men så plötsligt har jag gått och blivit den värsta tidsoptimisten av alla! Huuuur gick det till?
Jag är aldrig sen, men snubblar ofta in precis på sekunden..
Igår skulle Elin, snäll som hon är, ta med en av mina väskor från Oslo för att jag skulle få mindre att släpa på idag.
15.50 skulle hennes tåg gå och jag skulle möta henne på stationen för att överlämna väskan.
15.30 inser jag att jag befinner mig på andra sidan stan och kommer att få det jäkligt stressigt om jag ska hinna ner till Oslo S inom 20min.
4 min innan tågets avgång kommer jag in på stationen. Lyckas hitta rätt spår och springer sen ner på perongen i samma ögonblick som en kvinna utropar; Nu avgår tåget mot Stockholm.
PANIK!
Jag försöker febrilt få tag i Elin.
Jobbigt med 2 telefoner. Den första är utan högtalare och den andra har inga nr. Något som skapade kaos i huvudet när jag hade ungefär 1 sek på mig att kontakta Elin.
Det hela slutade med att jag i princip kastade väskan på en tjej som hoppade på tåget med orden, kan du bara ta den här, min kompis är nånstans på tåget?!
Sekunden senare rullar tåget iväg. Stress!