Bittert

Man känner ändå frustrationen krypa genom kroppen när man är så nära, så nära. Men falla på mållinjen känns lite som min grej. USCH! ETT ynka poäng från högsta betyg, det är ju nästan så att man vill gråta en skvätt.
Frågan vi alla ställde oss genom hela duggan, vem fan är denna Lindfelt som verkar vara inblandad i var och varannan fråga.
Konstaterat är också att man lika gärna hade kunnat skita i föreläsningarna denna vecka och bara plöjt litteraturen. Snacka om missvisande fakta vi har suttit och nött.
Skön pepp från Sofia också "men Marlene det kommer mer prov, det går bra"
Förövrigt var detta också första gången jag var tvungen att stiga upp när det fortfarande var mörkt ute, använda cykellampan påväg till skolan och slutade redan kl 9. Snacka om världslång dag det blev.
För att sörja duggan, fira in jullovet och fördriva några timmar av den världslånga dagen åkte vi ner till stan för en fika. Det var mys. Synd bara att jag lyckades tappa tellen i backen så att den sprack.... lite stämningsförstörare. Snällt att den i alla fall valde att landa på baksidan så att framsidan fick vara hel och fin. Det går bra nu.
Nu ska jag städa och packa. Hur gör man när man packar för tre veckor?
Ikväll ska vi umgås så mycket vi bara kan innan alla sticker iväg åt olika håll.

Pusshej!