En evighetskväll!:D

Så har vi alla ännu en gång överlevt ett riktigt krigslag, något som i vanliga fall brukar kallas fest. Men när det gäller dessa personer vet jag inte riktigt om vi kan kalla det det längre :P
Gårdagskvällen var om möjligt ännu mer händelserik än vanligt.
Kan ju börja med att berätta att vi inte hade bara en förfest, inte heller två utan faktiskt tre förfester innan vi slutligen tog oss ut. Som Maia sa; tjejer, detta är en evighetskväll! Den tar aldrig slut.
Kvällen började lite lätt hos oss, öppet hus, ungdomsgården eller vad vi nu ska kalla det, därefter for vi vidare till Angelica bredvid travbanan där vi intog en stor mängd popcorn innan vi slutligen tog oss iväg till förfesten som vi egentligen skulle på. Nämligen till Ingrid på mobacken. Där var aktiviteterna inte få, kubb, klapplekar och brännboll är bara en liten del av allt som för sig gick.
Att spela brännboll när det susar i kupan är inget jag vill rekommendera, tror ni mig inte kan ni ju alltid fråga Vera som inte insåg det förrän hon träffade sig själv i huvudet med brännbollsträet.
Nån annan som fick sig en rejäl smäll rakt i fejset var Sofia och då var hon inte det minsta påverkad av något starkare än ett vattenglas. Den lilla händelsen skyller vi helt och hållet på den otroligt dåligt utplacerade stolpen som står just där man ska gå i kassan på kvantum:P
Kvällen fortsatte sedan med mängder av missförstånd, borttappade människor och så vidare och så vidare.
Som vanligt med dessa underbara människor även kallade mina underbara vänner går det inte att ha tråkigt!:) Därför är slutsatsen av även denna kväll otroligt lyckad.
Det enda som kanske inte var helt lyckat hände när jag kom hem, tryckte ner handtaget och insåg att jag var utelåst! Inget som uppskattas klockan 04.15.
Eftersom att jag visste att Josse låg där inne och sov och jag anade att även Sofia gjorde det så började jag med att ringa Sofias mobil X antal gånger utan något svar. Jag fortsatte sedan med Josses mobil men insåg snabbt att den var avstängd. Fortsatte därför med hemtelefonen samtidigt som jag ringde på dörren i sinne. Efter att jag låtit ungefär 5000 signaler gå fram utan något svar förstod jag att min älskade syster måste vara ungefär lika lätt att väcka som en stendöd. Därför gav jag tillslut upp mina tappra försök om att komma in.
Som tur var bor Therese inte längre än några få meter bort så en stjärna till henne som fortfarande var vaken och lät mig sova hos henne :D Evigt tacksam för det!

Jag vet faktiskt inte om det är kvällen i händelsernas centrum eller dageneftersnacket som är det bästa. I dag kom större delen av styrkan till oss på korv och makaroner och dageneftersnack, kan lova att det var inte tyst en sekund.